allroundhasten

För ett år eller 366 dagar sedan tändes ännu en stjärna på himlen! En häst som ställt upp i alla lägen, den mest personliga och fantastiska häst jag träffat i mitt liv! Man vet aldrig vad man har  fören det en dag är borta och det fick jag känna på den 15 december 2011, den värsta dagen i mitt då 16 åriga liv. 

 

 

Det är fruktansvärt att sitta och skriva dessa raderna och veta att jag aldrig mer få se henne, det som lever kvar är de underbara minnena av stunderna jag fick tillbringa tillsammans med henne! På grund av en förbaskat onödig skada som en hovbensfraktur blev vi tvungna att ta farväl av en fantastisk individ. Allt gick så otroligt fort, från att ena dagen vara ute och galoppera i skogen till att andra inte kunna stå på benet till att några veckor senare få beskedet om att det inte blir bättre till att 6 dagar senare inte finnas i livet längre!  Dagarna mellan den 8 december och den 16 december var frutkansvärda! Det går inte beskriva med ord hur  hemskt det var! Jag önskar inte ens min värsta fiende den smärta som detta innebar...

 

Det  finns ingen häst som kan ersätta det jag och Kiralyn hade, att få vara tillsammans med henne gjorde en hel och så glad, man hade ingen tråkig stund med henne, till och med de sista dagarna kunde hon lysa upp bara genom att vara där och vara det hon är bäst på, underbar! Den störta önskan jag har är att få se henne igen, en enda gång, jag vill veta att hon har det bra!