allroundhasten

Jag har märkt att jag fått endel nya läsare vilket är kul, så jag tänka ta en liten presentation av mig så ni lär känna mig lite bättre och vet vem jag är.

Ja, jag heter Rebecca Vinje , fyllde 17 år 6 juni. Jag är bosatt strax utanför Helsingborg i Skåneland där jag trivs bra!
Jag antar att ni förstått att detta är en hästblogg där jag skriver ( oftast) om mina ridpass på helsingborgs ridskola (privatlektioner) dock är det sommaruppehåll där nu. Jag bloggar även om mina "sköthästar" Pilgrim och Ronja, en närmare presentation av dom kommer!

I höstas skulle jag börjat gymnasiet vilket jag i och för sig gjorde men valde att avsluta och börja om på nytt nu till hösten -12 efter felval! Jag kommer då att börja på Helsingborgs Ridgymnasium, där jag är inskriven, och kommer gå Hästhållning- djursjukvård, hoppas på att det ska bli bra och att jag kommer trivas där!

jag har ridit och sysslat med hästar i ca 10 år, dock har jag haft ett uppehåll på 1 år ca för ett bra tag sedan. Jag skulle kunna säga att hela mitt liv kretsar runt hästar och djur överlag, tyvärr har jag inte möjligheten att utöva det varanda dag som jag hade önskat, men vemvet, det kanske kommer! Man kan ju alltid hoppas!

2006 började jag ta hand om ett sto, shagya-arab, hennes fina namn var Csárdás KiralynÖ , kallades Kiralyn. Det var verkligen den bästa häst jag någonsin träffat på, hon var min bästa vän och låg/ligger mig väldigt varmt om hjärtat! Hon var 18 år när jag började rida henne och hon var ett avelssto vilket betyder att jag inte direkt tränade någonting med henne utan det var mest mysiga skogsturer ( läs: galna skogsturer ;) ) Men ibland klampade vi in på ridbanan för att försöka utföra ett dressyrpass , som oftast inte gick något vidare !

I 5 fina år tillbringade jag störta tiden hos henne, fram till November -11 då hon skadade sig, hovbensfraktur, vilket resulterade till att vi fick ta bort henne i december, 15 för att vara exakt! Det var bland det värsta jag någonsin varit med om! Att veta att sin bästa vän , inom några dagar, inte längre finns är ingen kul tanke! Jag har lite av hennes tagel som jag ska rama in! Men jag är tacksam för att jag fick 5 år tillsammans med den bästa hästen..!

---

Jag är även intresserad av fotografering och i 17års present fick jag en ny systemkamera, Nikon D3100, som jag tänkte använda för att bl.a fotografera ekipage! Så om du behöver en fotograf någongång så hör gärna av dig till mig så pratar vi mer!

Ja, det var nog allt ni behöver veta om mig, har ni några frågor är ni välkomna med de!

Tack för att just du läser mig blogg!!


Världens finaste Kiralyn!

Fick en förfrågan om jag kunde göra en hoppoutfit och en dressyroutfit, och visst kunde jag det :-) Nu har jag bara gjort en sån random men färger som jag gillar, vill ni att jag gör en outfit men andra färger ni vill se så säg bara till!

Jag har fått en fråga om vad som hände med Kiralyn och jag tänkte nu berätta om vår resa tillsammans från början till slutet! Och jag lovar er... Detta är inte enkelt för mig. Kiralyn var den bästa häst jag träffat hon stod och står mig väldigt varmt om hjärtat som nu har ett tomt hål! Men jag gör mitt bästa för att det ska bli så utförligt som möjligt.

---

Lördagen den 18 november 2006! Dagen jag fick reda på att det skulle bli vi. 

Jag hade ridit en lektion på Konga ridcenter som alla andra lördagar när mamma efteråt berättade att en tjej i gruppen vars mamma hade en häst som behövde ridas. Oj så glad jag blev! Jag hade letat efter en sköt/medryttarhäst hur längesom helst. Vi bestämde att vi skulle åka och titta på henne och prata lite mer, allt skedde samma dag!
På kvällen runt 5 åkte vi ut till stallet som låg 10 minuter från mig, nervös var jag, jag kände ju ingen! MenMen vi gick in i stallet och där stod alla hästar och tuggade på sitt hö och Annelie (ägare) och hennes döttrar var i stallet. Annelie visade mig hästen hon behövde hjälp med, nämnligen Kiralyn! Så fin hon var!

när vi pratat en stund så frågade hon mig om jag ville provrida Kiralyn, självklart ville jag det, så i jeans och gympadojjor hoppade jag upp på hästen i hagen och red några varv i skritt och trav. Jag var förälskad!
Klart att jag ville fortsätta rida denna underbara häst!

Det gick sedan ett par dagar innan vi åkte ut igen och då skulle jag rida ut förförsta gången på den nya hästen!
 Jag kommer aldrig glömma den första uteritten! Det gick rent åt helvete! Vi kom fram till första granngården innan hästenn gick rakt igenom deras buske och in i trädgården!! Jag blev helt chockad och ville ut på vägen igen men hästen ville nåt annat! Det var så pinsamt, Annelie och hennes döttrar var med också. Till slut kom jag ut, frustrerad för att jag inte fick någon hjälp! Men släppte det fort igen! Tills vi kom till nästa gård när Kiralyn tvärvägrade att gå frammåt, hon backade, hon svängde, hon gjorde allt utom att gå rakt fram. Annelie som satt i vagn bakom familjens lilla b-ponny fick en hästbak rakt i ansiktet och höll på att åka av och jag blev frustrerad igen..! Tillslut gav Kiralyn upp och gjorde som jag sa resten av rundan ! Men ni kan inte ana som jag skämdes efteråt och hur pinsamt jag tyckte att det var!

Tiden gick och jag var i stallet då och då, jag var ju trots allt beroende av att någon kunde köra mig ut varje gång.
Men jag lärde känna familjen och Kiralyn bättre och bättre och allt blev bara roligare för varje gång!
Under första tiden var Kiralyn även dräktig och den 25 maj 07 fick hon sitt föl, Fon Kislany , så där blev inte så mycket ridnig på ett par veckor. och på sommaren åkte jag och min familj till usa i 3 veckor. Men när vi kom tillbaka så började jag såklart rida igen, det blev långa mysiga skogsturer och galna galopper på åkern. Jag levde livet!

Vintern kom och skolan tog sin tid. Tiden i stallet minskade av olika anledningar, som inte behöver tas upp!
Plötsligt hade det gått 4 veckor sedan jag var i stallet och det gick ytterligare några veckor! Sen hade det gått 6 månader! Men jag kom ut mer och mer, det blev barbacka turer i skogen och mysiga pysseldagar.

Sen gick det ytterligare ett tag innan jag kom ut igen. Det var så mycket som hände på både lång och kort tid, det tog psykiskt på mig och jag orkade helt enkelt inte mer! Och detta började vintern 09, på sommaren hade hon även varit utlånad till någon annan så då red jag inte henne. Men tillbaka till vintern! Jag red henne sista gången då den 27 december, sen hände det mycket och jag red henne igen i oktober -11. Det var då jag bestämde mig för att det ska gå! Jag ska vara ute hos min fina häst som jag älskar så mycket!!

Tiden därifrån gick så fort! Jag hann inte med det jag ville, det tog slut för fort! Mellan oktober till 7 november, han vi med 1 fotografering och ex antal uteritter i skogen, barbacka i grimma!

8 November, då jag fick beskedet att Kiralyn blivit plötsligt halt och kunde knappt gå! Jag åkte ut till henne direkt och såg det med egna ögon, hon var inte sig själv, hon hade fruktansvärt ont!
Från denna dagen rusade tiden iväg, väterinärbesök, hovslagare , ja det blev mycket nu.

9 November! Dagen mina drömmar krossades, mitt liv gick i spillror! Jag hade avslutat ett jättebra ridpass i helsingborg och var jätteglad, tänkte att denna dagen skulle nog bli bra! Men oj så fel jag hade.
Kvart över 3 fick jag dödsdomen. Redan på första meningen insåg jag vad som skulle hända. " Jag har något tråkigt att berätta" Lydde meningen. Jag och min familj var på väla och jag kändee hur tårarna började trycka på och jag gav mi mobil till mamma som läste smset! Jag fick reda på att Kiralyns dagar var räknade! Hon hade råkat ut för en hovbensfraktur och om hon ens skulle bli bättre så skulle det ta minst 6 månader, men tyvärr blev hon bara sämre och sämre. I smset stod det även att veterinären rekomenderade att låta henne somna in för det skulle inte bli bra igen.

30 minuter senare stod jag i stallet och grät tillsammans med min häst som åt sitt hö! Jag satt i hennes box i 3 timmar och bara tittade på henne. Jag kunde inte förstå att hon snart skulle vara borta!!
Varje dag i 6 dagar var jag hos henne, tog dem sista bilderna, borstade henne dem sista gångerna!
Onsdagen veckan där på, alltså den 14 december, var min sista dag tillsammans med min bästa vän.
Som de andra dagarna satt jag bara i boxen och mös med henne, hon låg lugnt i boxen och jag satt bredvid!
Men jag var såklart tvungen att lämna henne! Det var något av det svåraste jag gjort! Det sista jag såg av henne var henne rygg när hon stod och åt i sin box, den bilden glömmer jag aldrig!! Den sitter i mitt minne var dag!

Jag hade valt att inte vara med när allt skedde, jag ville inte ha den bilden av min häst!
När allt var över den 15 december fick jag ett sms om hur allting gått, det gick bra, hon fick stå och äta av sina favoriter, äpplen och morötter! Sen var allting över!

Under dessa 5 året har vi gått igenom så otroligt mycket! Från att ha gått in i trädgårdar och bråkat om vart man ska gå till att rida i full galopp i skogen , barbacka och i grimma! Det sista passet på banan gick inte bra och jag blev arg på henne, vilket jag ångrar så enormt mycket! Tack och lov hade vi mysiga skogsturer efter det!
Det är mycket som jag inte kunnat skriva heller. Men vår resa har varit så lärorik, jag har lärt mig så mycket av den hästen! Jag kommer aldrig att glömma henne! Jag kommer alltid ha ett tomt hål i hjärtat men jag kommer alltid att älska henne!




Jag önskar jag hade fått en dag till! En underbar ridtur till, en där man vet att det blir den sista!

Peace

Jag fick ett önske inlägg om att skriva och berätta om alla hästar i stallet så det kommer nu!

Vi börjar med min plutt

Fon Kislany

Den 25 Maj 2007 fick vi ett samtal på kvällen av familjen Fonskov! Kiralyn hade äntligen fått sitt föl!
15 minuter senare stod vi i stallet och tittade på den sötaste varelse jag sett i mitt liv, Fon Kislany!

Hon blir alltså 5 år iår och hon ska förhoppningsvis ridas in detta året.
Kislany är en glad och pigg plutt, som ibland kan bli lite för glad och ivrig. Hon är dock väldigt snäll, när jag tränar med henne på banan så går hon efter mig som en hund, hon är alltså en social häst.
Om jag inte minns fel är hennes pappa ett Fullblod, Kiralyn är Shagya-arab. Så det lär nog finnas krut i henne.
Eftersom hon inte är inriden finns det inte mycket mer att berätta om henne i nuläget.


Carat

Den minsta ponnyn i stallet! Han är runt 132-138, kommer inte ihåg. Han är otroligt snäll och välutbildad, har för mig att han kunde gå FEI program på yngre dar, han är 25 (?!) år nu.
Jag har ridit honom några gånger och han är jättetrevlig! Hans trav är dock väldigt skumpig, men galoppen är npg den mjukaste som finns.
Han har tävlat en del innan men har varit avställd ett tag, Johanna ska ev ut och tävla ivår med honom igen om han är igång, men det blir mest för skojs skull.


Frisbee

Han är inackorderad i stallet och ägs av Evelina! Frisbee är nog den finaste skäck jag mött!
Han rids och tävlas i dressyr och är välutbildad. Han reds tidigare i hoppning men en dag tyckte han det var nog och slutade att hoppa. Honom har jag ridit 1 gång men gör gärna om det. När man rider ut är han väldigt pigg, lite för pigg haha Men han är ändå trevlig att rida. På banan går han jättefint , mjuk och trevlig.
Kass bild

Iris Masha

Iris är en c-ponny som mestadels tävlas i hoppning! Hon är jättesnäll i all hantering, kan ibland vara lite åsna när hon rids (enligt Johanna xd) När hon rids ut så kan hon få för sig att det inte duger och då reser hon sig. Jag har aldrig ridit henne men det skulle va kul att prova någongång!
Hoon är en väldigt duktig hopponny men fart i. hon är typ 20 år.


Cookie

Det är nog välrdens snällaste häst! Hon skulle aldrig göra en fluga för nära. Hon har dom snällaste ögonen!
Henne harjag ridit rätt mycket för några år sedan. Hon är väldigt trevlig, hon rids nu av Amelie och tränas i både hoppning och dressyr och sköter sig bra. Hon var lite efter i utbildningen pga ryttarbrist och ryggont men är nnu på banan igen. Ibland kan missförstånd uppstå och då vet hon inte vad hon ska göra utan låser sig i huvudet istället, men hon är en häst som ALLTID försöker!


Det var alla hästar i stallet!
Har ni några frågor är det bara att ställa dom!

Peace